Latest news

När Christine och Alan von Eggers Rudd såg den förfallna vingården Château de Palayson ett stenkast från Rivieran i Provence tog det bara fem minuter för dem att bestämma sig för att köpa det. Idag tillverkar de prisbelönt vin på gården som de renoverat från grunden och inrett med en blandning av franskt, gustavianskt och modernt.

– Jag har aldrig varit med om ett så bra vin som det blir i år! Det är en fantastisk säsong, säger Christine von Eggers Rudd.

Druvorna har skördats och det är precis dags för pressning på den vackert belägna vingården Château de Palayson vid foten av en röd klippa, inte helt olik Klippiga Bergens spetsiga formationer. Här produceras cirka 20 000 flaskor vin om året, omkring 85 procent rött och resten rosé och vitt.

Hit kom Christine och hennes man Alan 1999 när de var på bröllopsresa och skulle hälsa på Christines kusin. De besökte den då tämligen nedgångna vingården, som beboddes av en gammal dam. Det tog inte många minuter innan Christine och Alan hade köpt gården, med villkoret att den äldre kvinnan fick bo kvar tills hon gick ur tiden. Det gjorde hon ett och ett halvt år senare, och det var då som upprustningen av gården satte igång.

– Damen som bodde här hade 36 stycken katter, det luktade hemskt och var väldigt förfallet. Vi påbörjade genast ett renoveringsarbete som har varit enormt och som fortfarande håller på, berättar Christine.

Gården har mycket gamla anor. På egendomen ligger ett kapell från 1100-talet, och vid renoveringen hittade de ett mausoleum som härstammar ända från romartiden.
– Det var den störst arkeologiska upptäckten i Provence det året, säger Christine, och det kom flera arkeologer hit som studerade och föreläste om mausoleet.

Själva bostadshuset fick en minst sagt grundlig renovering. Flera innerväggar revs för att öppna upp och göra rummen större. Alla ytterväggar togs ner till stengrunden och paret hade till och med grävskopor inne i vardagsrummet, som senare fick stengolv av Dalles de Bourgogne.
– Alan har en arkitektutbildning i grunden och hade många idéer om att allt skulle vara vitt, rent och i naturliga material, säger Christine, medan jag är mer för färg och textilier. Men vi har lyckats enas.

En del av möblerna i hemmet har de tagit med sig från tidigare boenden i Washington, Colorado och Köpenhamn, och resten har de kompletterat med föremål de hittat på antikaffärer och loppisar som ligger i området.

Inredningen har blivit en blandning av franskt och gustavianskt med modernare inslag. Parets vännina Inge Hørup har målat flera av de många moderna tavlorna som hänger på väggarna, både i boningshuset och i kapellet.
– Hon hade vernissage här en gång och när hon skulle ta ner dem hade vi fäst oss vid dem, så vi köpte flera stycken, säger Christine.

I det “gula sovrummet” står en vacker gammal sekretär och en spegel som Christine och Alan köpt i Frankrike.

I Christines sons sovrum står de enda möblerna som de behållt efter den tidigare ägaren och som fått ny klädsel.

Både köksbänkar och diskho i köket är utskuren i sten från Pierre de Vence.
– När diskhon skulle på plats fick den bäras in av sju män, minns Christine. Den är hur tung som helst!

I kapellet hålls fester och middagar, och också konserter eftersom takhöjden ger en fantastisk akustik. Den stora målningen målades av Inge Hørup efter en kräftskiva som Christine och Alan hade bjudit in till.

I kapellet hänger också en äldre målning från 1858 som är en kopia av 1600-tals konstnären Bartolome Esteban Murillos Madonna. Den har hängt där ända sedan den målades.

I matsalen står en gustaviansk matgrupp och det är oftast här som middagarna inmundigas i huset. I den öppna spisen grillas det både kött och kyckling.
– Vi eldar med gamla vinstockar. De brinner vackert och länge och luktar fantastiskt gott! säger Christine.

Skåpet i köket är köpt på en fransk loppis som Christine klätt inuti med toiletyg.

I gästrummet kallat “det röda sovrummet” har sängen klätts med samma tyg som skåpet i köket.

Gården har inte bara prisbelönt vin till försäljning och vinprovningar. Här erbjuds också luncher, företagstillställningar där Alan håller föredrag om hur man tillverkar vin, det har hållits bröllop på gården och det finns ett hus att hyra.

Men att skaffa en vingård för att tjäna pengar är ingen idé, menar Christine. Det är svårt att få det att gå runt och har man inte passionen ska man inte ge sig in på det. Christine och Alan gör det mesta själva och arbetar nästan hela tiden, men det har förstås varit en fantastiskt rolig resa.
– Man äger inte ett château, det är châteauet som äger oss, skrattar Christine.

Här kan du läsa mer om Château de Palayson!

Foto: Anne Nyblaeus
Stylist: Anette Mörner